Ersta Sköndal högskolas logotype

MENY

Brott och straff

Tomas Brytting vid Ersta Sköndal Bräcke högskolas institut för organisations- och arbetslivsetik reflekterar kring brott och straff i P1:s Tankar för dagen. När barn begår brott är länken mellan brott och straff bruten. Straffet förlorar sitt syfte. Det är bara sorgligt och bland det mest svårhanterliga som finns. Läs eller lyssna härlänk till annan webbplats.

Just nu pågår flera uppmärksammade rättsprocesser och jag funderar på frågan om brott och straff.

Brott ska bestraffas. Men varför? Handlar straffet bara om att avskräcka andra? Och att låsa in brottslingar det syftar väl inte bara till att förhindra nya brott? Nej, det har också med rättvisa att göra. Straffet handlar om att vi andra, främst brottsoffren förstås men även vi som bara ser på, ska få någon sorts upprättelse, kanske till och med få hämnas.

Det är ett krav att brott och straff ska hänga ihop. Straff utan brott är inte rättvist. Brott utan straff är inte heller rättvist. Länken mellan brott och straff är så stark att den som tycker sig ha gjort fel kanske till och med straffar sig själv om inte omgivningen gör det. Skuldkänslorna verkar då fungera som en ställföreträdande men tydligen nödvändig bestraffning.

Vi blir upprörda om den skyldige går fri. Den som gör någon illa ska minsann själv få smaka på. Tjuven ska betala, lögnaren ska skämmas, våldsverkaren låsas in. Vi vill och vi tycks också tro att straffet fungerar som en sorts motvikt. Det rättar till en obalans. Ge igen, så blir den tilltrasslade verkligheten en smula ordnad igen. Det är en spontan och stark känsla: Öga för öga, tand för tand.

Visst, så där kan det kännas ibland men nu för tiden så har hämnden tagits över av staten. Vi hämnas inte längre själva. Du är den drabbade men hämnden är min, säger staten. Sedan är det upp till oss medborgare att omvandla vår frustration och ilska, kanske också vår sorg eller vår stukade heder, till något mer långsiktigt och konstruktivt än till omedelbart utövat våld. Vi kallar det civilisation.

Men det finns situationer när länken mellan brott och straff är bruten och i de situationerna känner vi oss förvirrade. Jag tänker på exemplet där barn begår brott. Och ju grövre brottet är desto större blir vår förvirring, för att inte säga förtvivlan. Barn som dödar barn är bland det mest sorgliga och mest svårhanterliga som finns. För vad hjälper det om vi får reda på vem som gjorde vad, vem som utdelade det dödande slaget, om det var ett barn? Vem vill hämnas på ett barn? Det finns inga onda barn. Vi kallar deras brott för ”oförstånd” och oförstånd är inte ett brott, åtminstone inte för ett barn. Därför är även barnets egna skuldkänslor missriktade. Brottets konsekvenser är högst verkliga och förfärliga men det finns ingen att straffa! Här finns det ingen som har förtjänat vår eller statens hämnd. Allt har blivit fel. Så blir vi sittande där med ett straffbefriat brott, i ett vakuum där ordet rättvisa förlorat sin betydelse.

Att åklagaren åter öppnar det så kallade Kevin-fallet, väcker många tankar, många obehagliga känslor. Var de utpekade oskyldiga? Har de skyldiga gått fria? En öppen utredning betyder inte att den tilltrasslade verkligheten kommer att redas upp. Utredningen är säkert nödvändig, och kanske finns det inte bara förlorare…

 

Senast uppdaterad: 2017-05-23.

Kontakt

Ersta Sköndal Bräcke högskola
www.esh.selänk till annan webbplats
info@esh.se 
Tel +46 8 555 050 00

Campus Bräcke
Diakonivägen 10A
Box 21062, SE-418 04 Göteborg   

Campus Ersta
Stigbergsgatan 30
Box 11189, SE-100 61 Stockholm
Fax: +46 8 555 050 60

Campus Sköndal
Herbert Widmans väg 12
Box 441, SE-128 06 Sköndal
Fax: +46 8 555 051 65

Copyright © 2017 Ersta Sköndal Bräcke högskola. Alla rättigheter reserverade