Ersta Sköndal högskolas logotype

MENY

Humor mot döden

Varför är humorn så utmanande, jämfört med vetenskap och fakta.Lyssna till Tomas Brytting (Institutet för organisations- och arbetslivsetik) i P1:s Tankar för dagenlänk till annan webbplats den 14 januari 2015, eller läs texten här.

Hur kommer det sig att just satiren är så provocerande för fundamentalister? Vetenskapliga och historiska fakta borde kännas ännu mera hotfullt, tänker jag. Bibeln, Koranen, vilken bok vi än tror på så ifrågasätts äktheten och innehållet om och om igen. Men varför skapar inte intellektuella grundskott militant motstånd? Varför slutar sällan teologiska dispyter i ett gisslandrama?

Jag tror det beror på att saklig kritik riktar in sig på trons innehåll medan satiren träffar de troende som personer. Visst känns det genant att bli överbevisad om att ”Guds ord” i själva verket är en trevande text med oklar tillkomsthistoria, men det innebär ju inte att Gud är död. Att texten är skriven och tolkad av människor med begränsningar och tidsbundna fördomar, betyder inte jag måste överge min Gudstro. Saklig kritik och ny kunskap kan till och med befria tron från dess bokstav och leda vidare till djupare moraliska och andliga insikter.

Om Gud är död är allt tillåtet, sägs det ibland. Tanken är att människor varken orkar eller vågar formulera svaren på de stora livsfrågorna själva. Många letar efter en garanti för att det dom tror är rätt och fel, inte bara är en fråga om tycke och smak, utan är grundat i något absolut. Helst i ett gudomligt beslut. Ger man upp den idén, om man så att säga låter Gud dö, då kan ju plötsligt vad som helst vara tillåtet. Många fruktar då ett anarkistiskt kaos. Andra ser det som en befrielse.

Fundamentalisterna verkar ha vänt på steken: Om allt är tillåtet, då dör Gud. Då är det inte jag utan Gud själv som hotas av den fria tanken, av vetenskap och modern kultur. I det nödvärnsläget finns det gränser som måste försvaras. Absoluta gränser. Heliga gränser. Först av allt måste man förbjuda allt det som inte tillåts i de heliga skrifterna. Men ska man gå till roten på problemet så måste man utrota den mest hotande tanken av alla: tanken på att allt kan ifrågasättas. Accepterar vi att vad som helst kan visa sig tillåtet, då dör Gud!

Det är därför som satir och inte textkritik blir så provocerande för fundamentalisten, för satiren respekterar inga andra gränser än den där ingen längre skrattar. Men det är precis just där, vid gränsen, som det också är som roligast, när vi i ett svindlande ögonblick hör och ser någon säga eller göra något otillåtet. Vi vet inte riktigt om vi får skratta men artisten eller konstnären går liksom före och säger: Titta, det var inte farligt. Man kan till och med skratta åt det. Och vi älskar ett gott skratt.

Humor handlar om att leta upp gränser och sedan gå över dem riktigt rejält – men lätt till sinnet och med ett befriande skratt som följeslagare. Humoristen drivs därför av trygghet, nyfikenhet och mod – av en stark tro, en tro på att livsfrågorna tål många svar. Fundamentalisten däremot är rädd, rädd för att tillvarons enda sanning kan brytas sönder av hädelser. De är verkligen varandras ärkefiender. Det märks bland annat genom att frontsoldater på bägge sidor bekämpar varandra, med livet som insats om så krävs.

Tomas Brytting

Senast uppdaterad: 2015-01-23.

Kontakt

Ersta Sköndal Bräcke högskola
www.esh.selänk till annan webbplats
info@esh.se 
Tel +46 8 555 050 00

Campus Bräcke
Diakonivägen 10A
Box 21062, SE-418 04 Göteborg   

Campus Ersta
Stigbergsgatan 30
Box 11189, SE-100 61 Stockholm
Fax: +46 8 555 050 60

Campus Sköndal
Herbert Widmans väg 12
Box 441, SE-128 06 Sköndal
Fax: +46 8 555 051 65

Copyright © 2017 Ersta Sköndal Bräcke högskola. Alla rättigheter reserverade