Ersta Sköndal högskolas logotype

MENY

Goda nyheter

Får man vara optimist och längta efter goda nyheter? Om detta reflekterar Tomas Brytting i P1:s Tankar för dagenlänk till annan webbplats den 17 september.

När jag slår på datorn har jag en dagstidning som startsida. Det var inte förrän häromdagen som jag upptäckte att där fanns en avdelning som hette Goda Nyheter. Jag valde den, kanske som kontrast mot sådan svartmålning och aggressiv kritik som en valrörelse är full av. Jag var också inspirerad av det lyckosamma slutet på historien med den försvunna pojken i Hedemora. Tänk att Missing people på några timmar lyckades samla nära tusen frivilliga för att leta? Hur som helst, nu satt jag framför datorn och skärmen fylldes snabbt av positiva notiser.

Det var en alldeles fantastisk upplevelse att plötsligt surfa fram bland berättelser om vardagshjältar och framgångsrik fattigdoms- och sjukdomsbekämpning. Det görs stora framsteg på miljöområdet. Ozonlagret repar sig och fiskbestånden i Nordatlanten blir allt större. Befolkningsökningen i världen har stabiliserats och toleransen och tryggheten mellan människor växer. Brottsligheten bland unga svenska män minskar kraftigt – i alla befolkningsgrupper. Dödliga trafikolyckor verkar snart vara ett minne blott och vi blir allt friskare och lever allt längre.

Att låta sig sköljas över av goda nyheter blev en märklig och lite kluven upplevelse. Ibland blev jag nästan rörd till tårar av alla dessa goda förebilder och framsteg. Men så hejdade jag mig och började undra över vad jag höll på med. Vad innebär det att vara optimist, det vill säga att tro att världen blir bättre och bättre? Jag menar verkligen tro, livsåskådningsmässigt, i djupet av sin själ veta och glädjas över att vi går framåt; från problem till lösningar – mot en ljusare framtid för alla. Det är väl ändå att bryta med en stark social norm?

I vårt mediala samhälle sprids ju mest negativa nyheter och det präglar förstås både vår kultur och vårt samtalsklimat. Kanske är det helt naturligt att problem och faror väcker mer energi än att njuta av det som är problemfritt. Ett sådant fokus på risker är i grund och botten en överlevnadsfråga. Att ändå stå emot de mediala larmen eller vända sig bort från dem, känns därför nästan lite skamligt, kanske till och med förbjudet.

Vad händer om jag bryter med den kritiska och alarmistiska normen och istället kommer ut som stolt optimist? Vad ska folk säga? Här har vi i alla år ägnat massor av ord och energi åt olika brister och problem – både nära och fjärran – och så börjar jag plötsligt hävda att problemen är på god väg att lösas! Vilket svek! Klart att de kommer att känna sig provocerade. I bästa fall kommer jag bara att kallas naiv. I värsta fall hamnar jag väl i fokus för en våg av alarmistiskt näthat, med slagord som: Trygghet förslavar! Glöm aldrig en motgång! Inga optimister på våra gator!

Men jag står inte ensam, och enligt Brottsförebyggande rådet ökar faktiskt inte antalet hatbrott, så jag känner mig trygg. Ibland, alldeles för ofta, sägs det att Sverige har blivit kallt och farligt, att solidariteten har dött, att egoismen och intoleransen har ökat. Det är inte sant. Det finns siffror på det.

Tomas Brytting


Senast uppdaterad: 2014-09-17.

Kontakt

Ersta Sköndal Bräcke högskola
www.esh.selänk till annan webbplats
info@esh.se 
Tel +46 8 555 050 00

Campus Bräcke
Diakonivägen 10A
Box 21062, SE-418 04 Göteborg   

Campus Ersta
Stigbergsgatan 30
Box 11189, SE-100 61 Stockholm
Fax: +46 8 555 050 60

Campus Sköndal
Herbert Widmans väg 12
Box 441, SE-128 06 Sköndal
Fax: +46 8 555 051 65

Copyright © 2017 Ersta Sköndal Bräcke högskola. Alla rättigheter reserverade